Elisabeth

Jag fastade i gamla blogginlägg, det är så roligt att läsa, vad man tänkte och tyckte för några år sedan. Det fick mig att önska att jag hade fortsatt att blogga åtminstone några gånger per månad som jag gjorde förr. Det är så mycket i ens liv man glömmer bort och nu när jag läste reagerade jag lite så; "tänkte jag sådär om det?!", eller "Oj, om jag visste hur det skulle bli.." Haha. Något jag också märkte var att jag har skrivit ganska mycket kryptiskt. Saker som jag antagligen inte velat att någon annan ska förstå om de skulle lyckas leta sig till min blogg. Perfekt just då; att få skriva av sig lite utan att behöva dela med sig av vad som verkligen hänt/vad jag verkligen kände. Dock irriterade nu när jag inte kommer ihåg vad allt handlar om haha. Ytterligare en sak jag insåg när jag läste är att jag nog har tappat min skrivförmåga en del. Jag har ju alltid älskat att skriva och skrev mycket när jag var yngre, dels för skojs skull, dels för att jag var tvungen att skriva olika uppsatser och annat i skolan. Den övning jag får i svenskaskrivande nu består i att chatta på facebook och sms:a i princip och det snarare försämrar ens skrivförmåga än förbättrar den, då man inte alls behöver vara noga med stavning eller meningsbyggnad och man kan använda förkortningar och slang och ibland låta smilisar prata åt en.

Hur som helst, hur ser livet ut just nu då? Det är ju ändå ganska snart ett halvår sedan jag skrev. Resan med Malin som jag skrev om sist blev väldigt lyckad! Vi gjorde allt man ska, tog det lugnt och solade, var på lite äventyr och festade lite, vi mådde bra helt enkelt! Skrattade en hel del gjorde vi, hade himla roligt :D Hösten flöt på som bara den, gick otroligt snabbt och det hände inte något särskilt. Julen såg ungefär ut som den brukar, supermysigt som vanligt! Och nu sitter jag här, har just skrivit en tenta, borde sammanfatta avhandlingar men orkar inte och fyller hela 23 år i övermorgon. Det ska firas ikväll med kompisarna här i Uppsala och i helgen med Luis, familjen och vännerna i Bollnäs, ser fram emot allt och är så tacksam över att jag har så många fina människor runt om mig som vill fira. Dock kan jag inte förstå att jag blir 23. 23!! Vad händer liksom?! FEM år sedan jag blev 18, helt sinnes. Men det är bara att acceptera och herregud, vid 23 år är man ju knappt torr bakom öronen som man brukar säga.

 

Ojoj, jag kanske ska skriva mer än en gång i halvåret så det inte blir en roman varje gång. Det är ju faktiskt kul när jag väl sätter mig.