Elisabeth

Satt och funderade på om jag skulle ta och blogga, vi har ju faktiskt kommit en bra bit in i en ny månad sen sist och jag är inne på mina sista dagar som tonåring. Hjälp. 20 har jag alltid betraktat som åldern då man blir vuxen. Gäller det även mig? Jag hoppas inte det, för någon som är vuxen ser jag som en som har ordning på sitt liv, vet vad hen (haha.. ha. Jag avskyr det ordet) vill och är självständig, självsäker och så vidare.. bla bla. Stämmer ens en sak av det där in på mig? Känns som om det kommer ta ett par år till innan alla stämmer i alla fall. Jag kanske får börja se det som åldern där man börjar på att hitta sig själv istället? Okej, det lät som tonåren. Jag får nog fundera på den där.

Annars då? Torsdag kväll och natt var det meningen att spendera hos fina K, men tyvärr blev det att åka hem och vara sängliggande fredag, lördag istället (nåja, soffliggande på lördagen om man ska vara petig) och inte alls må bra, usch. (Det visade dock hur fina människor jag har runt mig, familj, vänner, pojkvän, puss på er.) Dock var jag fast beslutsam att jobba idag, söndag. Så trots att jag kände mig svimfärdig efter bara några trappor kämpade jag mig igenom sex timmar. Okej, så heroiskt var det inte, timmarna gick faktiskt förvånansvärt lätt, om man bortser från trapporna och en kortare promenad då, som gjorde mig anfådd.

 

Nej, efter detta långa intressanta inlägg börjar det bli dags att bege sig mot sängen. Kanske efter ytterligare avsnitt av How I met your mother kanske förresten, som jag blivit smått beroende av. (Jag vet, efter).

Nästa gången ni hör av mig här är nog efter 12 februari, vilket betyder att jag blivit vuxen. Eller hur var det där nu igen?