Elisabeth

Mindre motivation till träning var det längesen jag hade. Ingen att träna med, inget program att följa, ingen tränare och ingen tävling att sikta mot. Det blir liksom motivation lika med noll. Varför jag ändå tvingar mig iväg dag efter dag? För att jag får dåligt samvete om jag inte gör det. Även om jag helst skulle vilja åka hem och sätta mig i soffan med en B&J's. Typ. Eller inte helst, men hellre i alla fall. Ändå gör jag det inte, jag plågar mig själv tills jag kan känna mig nöjd och efteråt kändes det jäkligt bra så då är det ju värt det. Det är bara den där biten före träningen. Och under.
Det här kan man tänka är ett vanligt problem bland människor och visst, det kan jag inte säga emot, det är det. Saken är att det inte är ett vanligt problem för mig. Jag brukar se fram emot träningarna och njuta av att ta i ordentligt. Dock har väl den trytande motivationen en anledning, men hoppas på förbättring, helst inom kort.

 

Förstår att det är hemskt spännande att ta del av mina träningstankar. Snart helg igen, veckan har gått fruktansvärt snabbt men jag ser fram emot helg och hoppas att den blir bra så man får energi till ännu en vecka.