Too happy?
Yes, tredje året på gymnasiet är inlett. Schemat är bra, riktigt bra för min del faktiskt, det är inte långt kvar till friheten.. Så varför känns det inte bra då? De tre dagarna efter min hemkomst var helt underbara, så skönt att vara hemma att jag älskade allt med Sverige och Bollnäs. Men så fort skolan satte igång var det som om en tyngd la sig över mig. Jag är så matt i kroppen och huvudet känns som en seg klump, orkar inte med någonting. Har heller ingen lust med något, bara typ ligga i pojkvännens famn och mysa och göra absolut ingenting.. Jag kanske är på väg in i en höstdepression? Eller också har jag bara inte sovit ut sedan Spanien. Kan ju hoppas på det sista, men sedan jag blev 18 år har mitt liv lekt. Hela våren var som en dröm, den bästa tiden i mitt liv, allt var på topp. I princip. Nu känns det som om det inte kan fortsätta så, man kan inte vara så lycklig, därför tror jag att jag är rädd för att hösten kommer föra med sig något... jag vet inte, mindre bra. Jag har en obehaglig känsla som inte vill försvinna.
Sen tror jag det skrämmer mig att tiden går så fort. Jag hinner inte njuta av stunden förrän den är över. Ingenting varar för evigt, nästan ingenting i alla fall, och jag börjar inse att mitt liv kommer förändras radikalt efter studenten och att jag inte har en aning om vad som kommer hända. Det skrämmer mig, och jag måste försöka koncentrera mig på nuet.
Måste även försöka tvinga bort den obehagliga känslan, ta tag i träningen igen på allvar efter Spanien, plugga hårt och inte ge upp. Och göra mysiga och roliga saker med alla fina människor jag har omkring mig, de som är min tillvaro. Då fixar nog sig det här också! :)
Take Care // E
Kommentarer
Trackback
