Un poco cansada
Holaa!
Jag somnar aldrig på dagen. Någonsin. Hur trött jag än är. Blir rastlös efter 2 minuter och ger upp. Blev därför aningen förvånad när jag la mig för att vila "några sekunder" i eftermiddags och vaknade upp 2,5 timmar senare, dessutom inte ens av mig själv då, jag hade nog kunnat sova ett bra tag till, var mitt inne i en dröm till och med! Trött? Un poco kanske. Så kan det vara.
Har väl antagligen med förkylningen att göra också som jag fortfarande får stå ut med. Det suger att behöva avbryta träningen preciiis när jag kommit igång igen, menmen sånt är livet. Inte heller kan jag trösta mig med en chokladbit hur gärna jag än vill och det suger också, men voy a ganar så att säga..! ;) Så det så!
Take Care // E
Bjuder på en bild på mig och fina K från Halmstad i somras! :)
GRATTIS!
28 augusti idag och det betyder att det är min kära brors födelsedag! I år lämnar han dessutom tonåren och fyller 20! Stort grattis till honom! :)
Igår blev det myskväll hos Sofie med henne och Helena. Var menat som BUO-kväll, men vi lyckades inte dra ihop hela gänget så det fick gå ändå. Vi gjorde vår vanliga pizza som för övrigt är den godaste i världen och hyrde en skräckfilm. Det var bra till en början, men sen blev den bara konstig. På ett psykologiskt sätt, jobbigt.. Aja, mysig och välbehövlig kväll i alla fall, speciellt att träffa Helena som jag inte träffat på evigheter! Som dessutom sticker till Thailand i november, det gillas inte! ;/
Det känns helt stört, var han inte nyss typ 10? Och 20.. betyder det att han är vuxen? Vart går gränsen? Fast vart den än går kommer jag nog aldrig se honom som vuxen ändå, haha.
Det här är första året jag inte träffar honom på hans födelsedag, vilket känns en aning konstigt. Han är nere i Skåne och ska springa SM-final på 400m häck ikväll och speciellt eftersom det är hans 20-årsdag hoppas jag att det går bra!
Själv sitter jag hemma i Bollnäs, helt nedtränad efter resan och dessutom förkyld nu. Tyckte jag var det så det räckte i våras, men tydligen inte.. Well well, det kunde varit värre.
Igår blev det myskväll hos Sofie med henne och Helena. Var menat som BUO-kväll, men vi lyckades inte dra ihop hela gänget så det fick gå ändå. Vi gjorde vår vanliga pizza som för övrigt är den godaste i världen och hyrde en skräckfilm. Det var bra till en början, men sen blev den bara konstig. På ett psykologiskt sätt, jobbigt.. Aja, mysig och välbehövlig kväll i alla fall, speciellt att träffa Helena som jag inte träffat på evigheter! Som dessutom sticker till Thailand i november, det gillas inte! ;/
Take Care // E
Någon vecka innan Mattias student förra året.. Stört att det gått så lång tid!
:)
Too happy?
Yes, tredje året på gymnasiet är inlett. Schemat är bra, riktigt bra för min del faktiskt, det är inte långt kvar till friheten.. Så varför känns det inte bra då? De tre dagarna efter min hemkomst var helt underbara, så skönt att vara hemma att jag älskade allt med Sverige och Bollnäs. Men så fort skolan satte igång var det som om en tyngd la sig över mig. Jag är så matt i kroppen och huvudet känns som en seg klump, orkar inte med någonting. Har heller ingen lust med något, bara typ ligga i pojkvännens famn och mysa och göra absolut ingenting.. Jag kanske är på väg in i en höstdepression? Eller också har jag bara inte sovit ut sedan Spanien. Kan ju hoppas på det sista, men sedan jag blev 18 år har mitt liv lekt. Hela våren var som en dröm, den bästa tiden i mitt liv, allt var på topp. I princip. Nu känns det som om det inte kan fortsätta så, man kan inte vara så lycklig, därför tror jag att jag är rädd för att hösten kommer föra med sig något... jag vet inte, mindre bra. Jag har en obehaglig känsla som inte vill försvinna.
Sen tror jag det skrämmer mig att tiden går så fort. Jag hinner inte njuta av stunden förrän den är över. Ingenting varar för evigt, nästan ingenting i alla fall, och jag börjar inse att mitt liv kommer förändras radikalt efter studenten och att jag inte har en aning om vad som kommer hända. Det skrämmer mig, och jag måste försöka koncentrera mig på nuet.
Måste även försöka tvinga bort den obehagliga känslan, ta tag i träningen igen på allvar efter Spanien, plugga hårt och inte ge upp. Och göra mysiga och roliga saker med alla fina människor jag har omkring mig, de som är min tillvaro. Då fixar nog sig det här också! :)
Take Care // E
Suecia!
Tillbaka! I lilla kära Bollnäs efter fyra långa veckor i Spanien. Ja, var ska man börja? Det har varit en helt otrolig resa, från början till slut. Lärt känna massa nya underbara personer som jag förhoppningsvis kommer hålla kontakten med, solat, badat, jobbat, festat, försökt snacka spanska, upplevt den spanska kulturen, som är något helt annat än det man ser när man åker på turistresa.. Sett södra spaniens landsbygd har jag också gjort när jag åkt mellan barnkollot, Algodonales och Malaga, och den är helt otroligt vacker! Har varit med om mer på den här månaden än någonsin tidigare känns det som, och som jag trodde blev det en minnesvärd resa med många nya erfarenheter och upplevelser. Dessutom har mitt psyke stärkts otroligt av att märka att jag klarar av så mycket mer än jag tror, på många sätt. 4 veckor är längre tid än man tror och trots att jag visste att saknaden efter de här hemma skulle bli stor hade jag inte en aning om hur det skulle kännas. Inte en jävla aning. Men jag klarade det, vi klarade det och det är jag otroligt glad och lättad över!
Har snart varit hemma i tre dagar redan nu och har hunnit träffa familj, pojkvän och vänner, varit till gävle, festat.. allt utom att sova med andra ord. Är fortfarande grymt trött sen resan och i morgon börjar ju helt plötsligt skolan! Har aldrig varit så opepp och otaggad som i år. Sommaren var om möjligt ännu kortare är tidigare år (det är ju höst nu!) och inte en bit av mig är redo för att sätta sig på lektioner igen. Men det är tyvärr bara att gilla läget och börja kämpa igen.
Nu blir det dusch och sen Alfta! :)
Take Care // E
Party i Malaga med några nyfunna vänner! :)
Poolhäng i Algo ;)
