Livet
Har suttit ett tag och läst igenom gamla blogginlägg. Från förra sommaren när jag var i Italien, Tyskland/Danmark och England plus några svenska städer. Hade fullt upp hela tiden och nu gör jag i princip ingenting, känns lite tråkigt. Hade varit bättre om resorna hade varit fördelade hehe...
Lite senare inlägg från precis innan skolan började och de första veckorna av NV har jag även läst. Jag känner verkligen nervositeten jag skrev om, kommer ihåg hur det kändes att börja en ny klass utan att känna någon. Men det är konstigt hur lite man vet om framtiden. Jag kunde vid den tiden aldrig föreställa mig att jag ett år senare skulle sitta på sommarlov igen och ha skaffat massa nya kompisar, tappat kontakten mer eller mindre med en del gamla, veta hur det är att gå NV med allt plugg. Det jag skrev om i början var ju bara en bråkdel av hur det skulle bli... Men samtidigt, när jag tänker tillbaka fattar jag helt enkelt inte vart året har tagit vägen. Var det verkligen ett helt år sedan jag var i England? Stört.
Kände att jag inte kunde formulera mina tankar på ett bra sätt över huvud taget nu, men det jag ville få fram var att tiden går så snabbt att jag aldrig slutar förvånas och hur svårt det är att förutspå vad som kommer hända i framtiden. När man är barn säger man; Jag ska bli kock, skaffa man och två barn, bo i Stockholm, ha hund..... och så vidare och tills helt nyligen har jag sagt; Jag ska gå NV, ta ett sabbatsår och sedan utbilda mig till veterinär.
Jag har nu insett att det inte går att planera sitt liv, det blir aldrig som man tänkt sig. För många faktorer spelar in. Vilka betyg man får, vilka människor man lär känna, vad som händer i ens liv...
Så jag får helt enkelt se vart livet för mig. Det blir nog inte dit jag tänkt mig i alla fall.
Lite senare inlägg från precis innan skolan började och de första veckorna av NV har jag även läst. Jag känner verkligen nervositeten jag skrev om, kommer ihåg hur det kändes att börja en ny klass utan att känna någon. Men det är konstigt hur lite man vet om framtiden. Jag kunde vid den tiden aldrig föreställa mig att jag ett år senare skulle sitta på sommarlov igen och ha skaffat massa nya kompisar, tappat kontakten mer eller mindre med en del gamla, veta hur det är att gå NV med allt plugg. Det jag skrev om i början var ju bara en bråkdel av hur det skulle bli... Men samtidigt, när jag tänker tillbaka fattar jag helt enkelt inte vart året har tagit vägen. Var det verkligen ett helt år sedan jag var i England? Stört.
Kände att jag inte kunde formulera mina tankar på ett bra sätt över huvud taget nu, men det jag ville få fram var att tiden går så snabbt att jag aldrig slutar förvånas och hur svårt det är att förutspå vad som kommer hända i framtiden. När man är barn säger man; Jag ska bli kock, skaffa man och två barn, bo i Stockholm, ha hund..... och så vidare och tills helt nyligen har jag sagt; Jag ska gå NV, ta ett sabbatsår och sedan utbilda mig till veterinär.
Jag har nu insett att det inte går att planera sitt liv, det blir aldrig som man tänkt sig. För många faktorer spelar in. Vilka betyg man får, vilka människor man lär känna, vad som händer i ens liv...
Så jag får helt enkelt se vart livet för mig. Det blir nog inte dit jag tänkt mig i alla fall.
Kommentarer
Trackback
