Elisabeth

Läste ut denna boken idag. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Seg i början, mitten blandning av seg och spännande, slutet extremt spännande. Då går det inte att lägga ifrån sig boken, man vill bara veta hur det går. Och flera gånger tror man att det är över, men jag lovar, det vänder in i det sista och får en att tappa hakan ett x antal gånger... Sedan, utan att avslöja alltför mycket, gillar jag inte slutet. Inte alls. Och enligt mig kan det få en hel bok att gå från toppen till botten. Dock vet jag inte om det finns en uppföljare, eller kommer komma, det skulle kanske avgöra om slutet var bra eller inte. Haha, det låter inte klokt på en fläck, men är svårt att förklara utan att avslöja någonting.
Jag vet inte om jag skulle rekommendera den. Ingen toppenbok, men ytterst välskriven och, som sagt, väldigt bra och spännande på sina ställen. Dessutom gillar jag när författaren chockar, vilket Simon Beckett inte gjorde bara en eller två gånger, utan flera.
Man får helt enkelt läsa och avgöra själv! Dock finns det en föregående bok som heter Dödens kemi. Om man vill läsa den ska man inte läsa Skrivet i eld först, som jag gjorde, då de avslöjar saker som händer i Dödens kemi. Har dock inte med handlingen i den här boken att göra, så de är inte sammanhängande på det sättet. Man behöver inte den första för att förstå den andra på något sätt.

Uppdatering: Tydligen finns det en uppföljare, Dödens viskningar, så slutet på Skrivet i eld kanske är bra ändå hehe...