Elisabeth

Då är lovet officiellt över (snart iaf) och för min del har det varit en väldigt social vecka. Träffat kompisar varje dag, men även umgåtts med familjen, tränat och slappat. Härligt.
Medan jag kommer att kämpa mig upp klockan åtta i morgon efter att ha sovit till mellan tio och halv tolv varje dag, sitter min bror på ett plan till Spanien där han får ytterligare en veckas lov i form av träningsläger. Avundsjuk, men snart är det min tur! Fyra veckor...
Hur som helst... läste nyss Emelies blogg (emlizzz.blogg.se) och måste hålla med henne om hennes påståenden om sin bror. Det vill säga att det även fast Mattias och jag bråkar väldigt mycket och det kan kännas som om jag hatar honom ibland så är han en av de personer som betyder allra mest för mig. Får allt som oftast nostagikänslor och tänker på när vi var små, hur vi alltid lekte och hade kul, men även bråkade. Nu går dagarna snabbare och snabbare, det är nästan läskigt, och hur mycket jag än är emot det så håller vi på att växa upp. Mattias går redan andra året på gymnasiet och jag ska börja där till hösten. Ingenting kan få tiden att gå långsammare, än mindre stoppas. Trots att jag ofta önskar det. Tankarna på att barndomen aldrig kommer tillbaka ger mig nästan panik. Men som Mattias sa: "Man får se till att göra det bästa av det som är nu, inte längta tillbaka till det som varit." Nåja, något i den stilen i alla fall.
Men det jag ville säga med det här är att trots att vi bråkar och jag säger mindre snälla saker till dig, så betyder du oerhört mycket!
Ledsen om du skäms för att jag skrivit det här ;) Hoppas att du kommer ha det bra på Loret de Mar eller vad det nu hette och jag kommer sakna dig <3

Nu måste man väl snart gå och lägga sig om man ska orka upp i morgon. Hur ska jag kunna sova vid den här tiden när jag är van att lägga mig vid 00.00-02.00?! Blir spännande...

Aja, hare bra!